Halva helgen avklarad på jobbet då. Har varit en bra dag måste jag säga! Ibland älskar jag mitt jobb, eller arbetskamraterna iallafall. Själva jobbet i sig är väl rätt svårt att älska. Bara när man känner sig bra. som när all personal fick ett varsit presentkort på inflora av en anhörg som tack! Då känner man sig bra! Kul med lite uppskattning för det man gör!

Idag på jobbet hände en rolig insident, jag ramla!
Jag gick i korridoren helt plötsligt tappa jag mitt förlädde, dum som jag är trampa jag på't och halkar så jag ramlar med värsta vrålet. Fin-fin som var i trapphuset på plan 4 kom uppspringades från sin rast och undra vad det var! Även Maria kom springades haha. Fick bara ont i stortån. Det lät värre än var det var om man säger så. ;)

Längtar efter en liten personalfest, inte med alla men med några. De roliga! 

Efter jobbet ringde jag mamma som jag alltid gör. Känns som ett måste. Hon svara inte. Kom på att hon partaja, lite pinsamt om hon svara och jag ringer som värsta barnungen! 
Men när man gå hem från jobbet kan allt hända så det känns bra att hon vet att jag är hemma. Här blir inga vuxenpoäng inte. Men är man familjekär så är man.. ;)
Tänkte på en sak igår när jag skulle sova. Tänk om man sätter halsen nån gång nu när man bor själv. Jag menar, mamma och pappa tror ju att jag jobbar så det är därför jag inte ringt under helgen. Tänk om man faktiskt ligger där och dör! Fy fan vad hemskt!! Som Miranda i SATC känner jag mig som. När hon tror att det ska hända och hennes katt ska äta upp henne. Som tur är så har jag ju ingen katt.. En annan får ju ruttna istället! 
Shiiit, vilken sjuk tanke! Är det bara jag som tänker så här eller? Eller är det bara jag som är psykisktsjuk?

Dags att sova snart. Jobba 7-20. 
Men innan sömn, dusch!

Peace!